The story: Vägen till Champions League, Season 3

Då har vi tagit oss igenom ytterligare en säsong, säsong 3, med mitt lokalt förankrade Arameisk-Syrianska IF och deras väg mot Champions League-final. För er som inte läst den inledande prologen eller dem inledande säsongerna, så har ni dem länkarna här.

Prologen | Säsong 1 | Säsong 2

Förhandstipset:
Precis som förra året, så hade vi hamnat i en helt ny division, superettan denna gång, och vi kanske hade tagit oss vatten över huvudet ännu ett år. Problemet som jag ser det, är inte att man avancerar två divisioner på lika många år. Problematiken ligger någon helt annanstans. Ordet stavas ”växtvärk”. Kan föreningen hänga med i samma tempo som resultaten ramlar in?! Det var den stora frågan. Vi hade gjort ett kanonjobb året innan, men hade 5 gånger mer odds än den som låg näst sist i förhandstipset. Tittar vi till lagen i serien, så står vi inför ett högt berg, högt högt högt berg. Vi fick be till högre makter och hoppas på att klara oss kvar, enligt dom direktiv som jag fick från min styrelse.

Säsongens matcher:
I samklang med förra årets genomgång av försäsongen, vad gäller vinna ”lätta” matcher och höja moralen inför säsongsstarten, så var detta år inget undantag. VI hade bokat upp 9 matcher, och som ni kan se i grafiken, så vinner vi 6st, 2 kryss och bara en förlust. Den kom mot svårspelade Sollentuna. Vi förlorar med uddamålet och matchen slutar 0-1.

Att påstå att vi hade det behagligt, enkelt och till och med lättspelat vore att ljuga. Dem tre första vinsterna kom i omgång 5, 7 och 13. Vi lyckades allt som oftast att komma med i målprotokollet, men det var knappast offensiven som var boven i seriematcherna. Det var defensiven som vi hade stora problem med. Var det den taktiska biten som var undermålig, eller var det materialet vi hade att arbeta med (läs:spelarna) som inte kom upp i standard?

Det var inte förrän i juni månad som det började gå över förväntan, och vi fick inte se oss besegrade på hela månaden. Tre oavgjorda och två vinster hamnade i resultatraden, och föreningen var på gång. Men med en tunn trupp, och en oerfaren ryggrad så kunde vi inte hålla fanan högt speciellt länge. Vi har, tyvärr, bara ett fåtal innermittfältare att tillgå, och när en blir skadad, och en annan trött och sliten, ja då blir det att rotera i truppen, och då kommer också resultaten därefter.

Säsongens belåtenhet var nog ändå när vi, ytterligare ett år, lyckades med bedriften att ta oss från omgångs-spelet i Svenska cupen till gruppspelet. Vi slog ut AFC United i andra omgången med 3-1, betryggande 3-1 och vi skulle få spela mer cup senare på vårkanten.

Räknar vi bort vinsten mot Ljungskile i slutet på september, så blev sista 10 veckorna en tråkig historia för laget och föreningen. Nerverna kröp på, truppen blev tunnare, och mot slutet av säsongen så låg vi och krigade om nedflyttningskval i tabellen, tillsammans med Ljungskile, Halmstad och Sirius. Förmodligen var det nog så att vinsten mot just Ljungskile var det som fick oss kvar ett år till. Dem tre ovannämnda spelade minst lika dåligt på slutet, vilket gav oss sista platsen bland dom som blir kvar till säsongen efter.

Sluttabell:
Tittar vi till tabellen i sin helhet, så ser vi att det blev kamp i toppen om dem tre högsta placeringarna, men även kamp i botten om vilket lag som inte får kvala utan åker ner direkt. Öster fick se sig besegrade i fighten om direkuppflyttning, medans Sirius inte mäktade med att klara kvalplats. På det stora hela så kan jag nog klappa mig själv på axeln och gratulera till en fantastisk säsong ändå. Vi hade som mål att ”tappert kriga för att inte åka ner”, och det gjorde vi ända in i kaklet. Hade vi omvandlat ett, eller ett par oavgjorda resultat till vinst, jag tänker på hemmamatchen mot IFK Luleå i mitten på augusti och även den mållösa matchen borta mot Degerfors i mitten på juni, så hade vi nog kunnat andats ut lite tidigare. Men vi fick också med oss poäng som vi skulle ha tappat på förhand. Jag tänker här på 2-2 matchen mot GAIS i näst sista omgången. Även båda mötena med Åtvidaberg. Summa summarum så är jag nöjd.

Internpoäng:
Bachir Katourgi hade en fantastisk säsong förra året, och många trodde att han skulle knipa målskyttet även detta år. Men så blev det inte. Filip Ibrahim hade smugit med bakom Bachir hela året, och med mer speltid i paritet mot året innan, så var det inte så konstigt att det blev fight om förstaplatsen. Bachir mäktade bara med 11 mål på 27 starter, en tämligen låg siffra om man ser till hans tidigare facit. Däremot så spelade Ibrahim bra mycket effektivare, och fick till inte mindre än 17 strutar och 6 assist på sina 26 starter. Inte nog med att han tog över förstaplatsen i poängräkningen, han såg också till att vinna snittpoängen med 7.12 över Adam Kasa, på 7.05. Inte nog med detta, så tar han hem även skytteligan för serien också före Henningsson, Östersund med ett mål. Ibrahim har visat sig bli en oedentlig tillgång i laget. Som ni ser så har ett fåtal spelare fått spela oerhört mycket, vilket har lämnat en del oroligheter i truppen. Detta blir att sätta tänderna i under säsongsuppehållet.

Seriestatistik:

Taktikstatistik:
I och med att vi har spelat så svagt i flertalet av årets matcher, så har också tankarna på hur vi ska spela mot bättre lag börjat snurra i mitt huvud. Det som fungerade så väl förra året, gick inte alls i år. Vad är det som vi behöver justera för att lyckas? Som ni ser i grafiken här nedan så har vi bollat runt med flertalet olika taktiker för att komma till någon form av bokslut för vad som fungerar för oss. Men föga har vi funnit det som passat truppen allra bäst.

Visst, vi har spelat mest med ”4-1-2-3 DM Ytter” och den har gett oss mest mål så klart. Men vi har även provat två till hyfsat frekvent. Det är dom två översta så klart.

Tittar vi på nästa bild, så ser vi fördelningen över gjorda respektive insläppta mål för dem spelade ”kvartarna”. Det som går igenom båda halvlekarna är att vi är bra på det defensiva spelet i början av dem båda, men tappar mer och mer mot den andra kvarten, 15-30 och 60-75. Dock så har vi gjort flest mål där, så man får ta det med en nypa salt kan jag tycka. Tämligen mycket mål framåt sista kvarten, kan tyda på att motståndet börjar vika ner sig, och vi kan få till en och en annan boll i nät.


Faciliteterna:
Denna del i spelet är helt avgörande för att mitt mål med rapporten ska kunna gå i lås. Man kan inte vinna Allsvenskan, än mindre CL med förutsättningar som ni ser i grafiken här nedan. Därför är det min förbannade plikt att ligga på styrelsen som en igel för att få bollen i rullning. På tre år, ända sen jag drog igång detta, så har föreningen vägrat att investera i ungdomsrekryteringen. Varför? Det är helt avgörande för att vi ska kunna få nytt intag i truppen, och på så sätt bygga en bredare trupp i A-laget. Inte nog med det, så har vi undermåliga faciliteter som det är på många plan. Bara att kika på hur det ser ut, och inse att den här resan kommer bli lååååång.

Jag hoppas att styrelsen tar sitt förnuft till fånga snart och börjar investera. Men för det ska kunna bli genomförbart, så måste det till reda pengar. Vi har inte spelare av värde att sälja, så vi måste få till inkomster på annat håll.

Lagjämförelse:
En liten blänkare på hur lagjämförelsen såg ut efter säsongen. Snacka uppförsbacke här. Vi är sämst i serien på nästan allt, och det speglar av sig i resultatraden givetvis. Tåls att upprepas. Vi har mycket att jobba med för att överhuvudtaget komma någonstans med denna förening innan dem befintliga spelarna går i pension.

Filip Ibrahim:
Säsongens ljuspunkt, årets kämpe och lagets stora stjärna detta år var helt klart Filip Ibrahim. 26-åringen som fick måttligt med speltid förra året, och som infann sig i den gråa massan under större delen av föregående säsong, har blommat ut regält och tagit chansen han fått i laget och gjort det med bravur. Han har på egen hand sett till att vi fått med oss åtskilliga poäng i kampen om överlevnad. 3 mål mot TFF var stort. Poängräddningen mot GAIS i näst sista omgången var tacksamt. Vinstmål mot såväl Sirius, GAIS och Halmstad var alla grund för denna utmärkelse och väl värt hans 15 minuter. Han kom från Syrianska 2010, och har på dem senaste åren gjort 29 mål på sina 58 framträdanden.

Tack för det här året Filip.

Slutsats:
Ja vad kan man säga. Säsongen startade uselt, vi kom in i en svacka tidigt och vi spelade för enkel fotboll i dem flesta matcherna. Det blev uppförsbacke hela året kändes det som, och med skador som ramlade in så hade vi det tufft över stora delar av säsongen. Det som gjorde att vi hamnade där vi blev, var nog mestadels det defensiva arbetet som inte kom till sin rätt. Vi tappade in fler bollar än vad vi mäktade med framåt, och den ekvationen går föga till historien som framgångsrik.

Svenska cupen blev dock en roliga historia. Det handlade i och för sig bara om en match, men vi gjorde vår bästa 90 minutare och gick därifrån med 3-1 seger och avancemang till gruppspelet senare under våren 2017. Benchenaa och Ibrahim stod för målen och jag måste säga att jag var på riktigt oerhört stolt över hur dom genomförde matchen.

Styrelsen vägrar, trots mina hårda påtryckningar, att förbättra ungdomsrekryteringen i klubben. Nu är den obefintlig, och det är helt avgörande för att vi ska kunna ta upp fler ungdomar i a-truppen. Jag får fortsätta ligga på, men om inget händer, så har vi snart inget lag kvar. Orsaken till nekandet från styrelsen, är ekonomi så klart. Nu när vi gått upp en division, kanske klarar oss längre i cupen och dessutom får in fler publik, så kanske min förfrågan kan godkännas. Men det är att se längre fram.

Första året i Superettan har gett mig både huvudbry och glädje. Men det är väl så det är med fotbollen i övrigt. Den får känslor att bubbla över och komma fram, på både gott och ont. Vi kan inte annat än vara nöjda med året som gått, och jag ser redan fram emot nästa år. Nya matcher, nya förutsättningar och nya framgångar. Kommer dem redan 2017, eller blir det till att vänta ännu längre? Vi får helt enkelt vänta och se.

Tack för att ni läser och gillar det jag gör med ASIF. Har ni några funderingar, tankar eller kommentarer, så är ni givetvis välkomna att kladda ner dom här nedan, eller göra det i mitt twitterflöde.

En reaktion till “The story: Vägen till Champions League, Season 3

  • 30 januari, 2015 kl. 19:13
    Permalink

    Intressant läsning, man känner igen ber-och-dalbanan med glädje och ilska/besvikelse.
    Kommer fortsätta följas!

    Svar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *