The story: Vägen till Champions League, Season 7

Vi hade spelat fyra säsonger i Sveriges näst högsta serie. Vi hade inlett med en 12e plats 2016. Vi hade justerat, ändrat, putsat och korrigerat hela tiden under åren som skulle komma. Nu, inför vårt femte år i superettan var det året vi skulle gå upp. Det var iallafall ett av dom målen som styrelsen, om än tveksamt, tillsammans med mig hade skissat fram. Kunde vi bara få bukt med bortaspelet, och dessutom undvika skador och missnöje i truppen skulle vi nog kunna finnas med där uppe och kriga om en plats upp till Allsvenskan. Vad hade vi att förlora?

Målsättningen i år var förutom uppflyttningsplanerna även att bygga ut våra faciliteter och etablera ytterligare 2-3 youth prospects (YP) i a-truppen. Tre stora mål, tre starka mål, tre orealistiska mål?

För er som inte läst den inledande prologen eller dem inledande säsongerna, så har ni dem länkarna här.
Prologen | Säsong 1 | Säsong 2 | Säsong 3 | Säsong 4 | Säsong 5 | Säsong 6

Förhandstipset:
Åtvidaberg och Östersund, hade båda fått se framgång med uppflyttning 2018, men även sett missnöjd och degradering 2019 då dem ånyo skulle ner i superettan och härja. Öster och Assyriska hade hamna 3 och 4 året innan, och var självklart med bland favoriterna till avancemang. Syrianska och Örgryte hade lyckats avancera upp från div.1 och fanns med bland lagen mitten av förhandstipsen. Vart återfanns vi då? Så klart sist med ett odds på 2000-1. Inte helt tillfredsställande med tanka på förra årets framgång.


Program:
Efter en fin försäsong med många bra resultat skulle vi in i gruppspelet i svenska cupen. Om jag tyckt att åren innan varit svåra, och hoppades på sämre motstånd i år, kunde jag börja gråta när jag såg lagen. Helsingborg, Djurgården och Södra. Det räcker ju i princip med en förlust för att man ska missa chansen till avancemang. Vårt respass kom redan i den första matchen. Vi hade både 1-0 och 2-1, men mäktade inte med att knyta igen påsen på slutet. Dråpslaget kom på övertid när Watson hänge 3-2 som förkunnade vårt uttåg ur cupen.

Efter fadäsen mot samtliga cuplag, så fick vi ändå revanschera oss en smula i dem två sista träningsmatcherna innan säsongen skulle igång. Sen blev det åka av. Firma Katourgi/Andersson fungerade som handen i handsken. Gjorde den ena inte mål så blev det assist, och vice versa. Någon av dem, eller båda två var med i poängprotokollet under dem första sex matcherna. Sen kom det en 1-1 match där Örgryte gjorde självmål. Sen var det firma Katourgi/Andersson IGEN. Ytterligare fem matcher där anfallskonstallationen fungerar perfekt. 4 förluster på dem inledande 18 matcherna signalerade tydligt att laget ville vara med i toppen tidigt, och någonstans runt halvtid så var vi med och krigade om direktuppflyttning.

Mot slutet av säsongen, under dem sista 10 matcherna så började det tryta för samtliga i truppen. Katourgi var på landskamp, skadorna började smyga sig på och dem berömda kryssen började ticka in. Det enda glädjande i det hela var att vi inte hade haft en bortaförlust sen i början på augusti. Den sviten höll sig hela säsongen ut, och vi kunde stoltsera med inför sista matchen mot serieledarna, klara Ljungskile, att om vi klarade krysset även denna gång som sämst, så skulle vi behålla vår kvalplats i tabellen. Dock var Ljungskile obesegrade på hemmaplan inför den matchen, MEN vi lyckades på något underligt sätt ändå peta in 2-2 bollen 5 minuter från slutet. YP6c, eller Kristoffer Karlborg, som han egentligen heter fick bli matchhjälte denna kamp. Känslan var total.


Sluttabellen:
Nyckeln för att kunna bli ett av topplagen i divisionen var bortaspelet. Inte bara för oss, utan för samtliga av lagen bland dem översta 5-6. Ljungskile, som slutade 1a i tabellen förlorade bara 4 matcher på bortaplan. Öster, som kom tvåa, bara 3 stycken. Året innan hade vi tyvärr sett oss besegrade hela sju gånger. I år blev det BARA 5. Till det ska man räkna in att i tre av dem fem, så förlorade vi enbart med uddamålet, 1-2, 1-2 och 0-1. Grunden för den fina tabellplaceringen lades under två perioder under året. Hela juni och en bit in i juli, samt under dem sista åtta matcherna. BARA en förlust på dessa 17(!) matcher. Ledordet stavas ”framgång”. Vi hade slutat året på en fantastisk tredjeplats och nu skulle vi kvala mot det allsvenska laget som kom på 14e plats.


Internpoäng och statistik:
Ännu ett framgångsrik år för Bachir Katourgi. Tittar vi på honom som enskild spelare, så har han mäktat med 24 mål på 31(1) matcher med klubblaget, 20 i ligan och 4 i cupen. Därtill så ska vi räkna in ytterligare 4 internationella matcher för Libanon där han till och med hamnat i protokollet en gång. Träningsmatchen mot Macao, stänker han in 1-0 efter tio minuter i 2-0 vinsten där laget låter honom spela OF-A i en rak 4-4-2. Han har dessutom ökat i värde under året. Nu har han tickat över en halv miljon, och ögon börjar riktas mot anfallaren på allvar.

I övrigt så ser det lite ut som det brukar. Vi har en handfull spelare i truppen som är med och producerar poäng. Det roliga i år är att både Björn Andersson och Jonathan Johansson är med bland dem fyra bästa poängplockarna för säsongen. Otacksamt många som har på tok för låg matchträning. Något vi måste se över inför nästa år.


Värdet på föreningen:
Ytterligare ett nytt tillskott i informationen för laget. Nu tar vi med ökningen av värdet i klubben genom åren. I grafiken här nedan så ser vi värdet efter varje säsong som spelats. 368.000 kr var klubbens ungefärliga värde. Med åren har det tickat upp stadigt, och nu, efter vår sjunde säsong, så har vi ett värde på klubben som precis tickat över 13.000.000 kr. Fantastiskt utveckling av tillgångarna om du frågar mig. Detta värde är inte bara värdet på spelarna, utan på allt som klubben äger och förvaltar.


Faciliteterna:
Ytterligare ett år har gått, och min målsättning med faciliteterna är hela tiden utveckla dem i takt med att laget blir bättre och tar sig närmare högsta serien i landet. Har det gått en säsong utan att något har hänt alls, så kan jag känna att vi har misslyckats någonstans på vägen. Om vi då tittar på vad vi faktiskt har åstadkommit i år så är det följande;

Ingen uppdatering har gjorts, varken på träningsanläggningen, ungdomsfaciliteterna eller något annat som tillhör klubben. Jag hade en målsättning inför året att vi skulle bygga ut, men som det har artat sig så har jag istället valt att spara in pengarna och se till att vi har en ordentlig hög med kronor när det behövs bättre. Jag är inte på något sätt missnöjd med vad som skett i föreningen under året, och jag hoppas givetvis på mer utveckling under nästkommande säsong givetvis.


Våra prospekt:
Årets YP som ska får sina 15 minuter är självaste Jonathan Johansson. Den unga anfallaren har gjort en superfin säsong i laget, och han har tagit chansen när den uppstått. Med sina 21(1) spelade matcher och med hela 12(!) assist på dessa kamper så har han på allvar tagit steget in i a-truppen för att stanna. Jag kan inte annat se än att han kommer bli stommen i laget under dem kommande åren framöver, och dessutom var den som kanske tar över taktpinnen från Katourgi när han lägger skorna på hyllan. 18-åringen har även spelat OM(C) och OM(H) under året, och han har visat att han klarar av även dom uppgifterna med bravur.


Här finner du några till som har tagit sig in, eller är på väg in i A-truppen:
Baris Usta | Peter Gustafsson

Kvalmatcherna:
Så var det alltså dags för kvalmatcherna som vi tidigare pratat om. Laget vi skulle ställas mot blev till slut GIF Sundsvall. Giffarna hade haft en dålig säsong i Allsvenskan. Hemmaspelet hade varit okej, men inte mer. 546 21-19 hade siffrorna skrivits till. Men det som gjorde att laget hade hamnat på den prikära tabellplaceringen var bortaspelet. 267 18-27 var inte godkänt. Med det bortafacit så var sundsvalls-laget näst sämst av alla 16 lag. Bara jumbon J Södra hade sämre facit. Nu skulle laget ställas mot oss, ASIF, i dubbelmöte om fortsatt spel i högsta serien.

Kvalmatch 1:
Moralen i dem båda lagen var nog den enskilt största skillnaden i denna match. Vi i ASIF hade nästan ”superb” moral på alla fötter, medans motståndet hade ”bedrövligt” och ”mkt dåligt” varvat om vartannat. Hade dom vunnit sista hemma matchen mot Elfsborg, så hade dom klarat sig kvar. Nu, på bortagräs mot ett lag i positiv riktning fick negativa konsekvenser. Vi hade valt att ställa upp med en 4312 uppställning enligt grafiken, där vår tanke var att överbelasta mitten och kunna styra spelet i vår takt. Något som gick helt okej. Jag hade på förhand en känning om att matchen skulle bli tillknäppt och svår. Mina föraningar besannades. Matchens enda mål kom på ett inspel i boxen som Katourgi förvaltar väl. Skott i ribban och egan retur gav en efterlängtad vinst. Men skulle denna ledning orka med i returen?

Slutresultat: 1-0 (0-0)


Kvalmatch 2:
Väl uppe på Norrportens Arena möttes vi av 8500 personer på läktaren, sjungandes och skrikandes. Sundsvalls hemmaspel hade blivit bättre mot slutet av säsongen, och förutom sista förlusten mot Elfsborg, så hade man 3 raka utan förlust. Hammarby, Gefle och Häcken hade alla fått åka hem utan poäng. Nu stod vi där på andra sidan och skulle försvara vår 1-0-ledning. Som ni ser så blev det en galen tillställning. Om ni vill läsa in er på live-matchen som jag postade på twitter, så har ni den här och framåt. Vi förlorar matchen med 4-5, men är tillsammans med 1-0 vinsten i fösta mötet klara för ALLSVENSKAN nästa år.

Slutresultat: 5-4 (3-2)


Efter året som gått så kunde vi konstatera att vi, tillsammans med Ljungskile och Öster går upp till Sveriges finrum, allsvenskan. Dem lagen som vi byter plats med är GIF Sundvall, GAIS och Jönköpings Södra. Till det kan vi säga att MFF vinner allsvenskan och får kvala in till Champions League, och Elfsborg och IFK Göteborg får kvala in till Europa League.

Summering:
UNDERBART MED FRAMGÅNG. Jag kan inte annat säga. Året har haft sin motgångar i from av skador, landskamper i svåra matcher, missnöjda spelare och meckande med ny taktik. Men det har också varit underbara stunder i föreningen med vinst mot Ljungskile hemma med 4-2, bortavinsten mot Assyriska med 1-0, och att vi har fått två YP att fungera så bra som dem ändå gjort. Till det kan vi räkna in värderingen av klubben som stigit med 5.500.000 kr. Men det som gör att detta år ska gå till historien är avancemanget upp till Allsvenskan. Nu är vi där vi väntat på under dem senaste 5-6 åren. Äntligen.

Sist ut vill jag flagga till på att det har tillkommit ännu fler föreningar som rykt i mig och min underskrift. Det började med Ado den Haag, sen Atalanta, Jönköpings Södra, Östersund, Nijmegen, Brescia, Eviand, Åtvidaberg, Örgryte, Nantes, St Etienne, Malaga, Willem II, Rotterdam, Zwolle, Nancy, NAC Breda, Albinoleffe och till slut Feyenoord. Alla fick samma svar; ”Jag är fortfarande inte intresserad!”

Tack för att ni läser och gillar det jag gör med ASIF. Har ni några funderingar, tankar eller kommentarer, så är ni givetvis välkomna att kladda ner dom här nedan, eller göra det i mitt twitterflöde.

https://twitter.com/FM_Sideline

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *