Internazionale – Säsong 5

Säsongerna flyger förbi och det är dags att vi tar oss igenom den femte säsongen med vårt kära Internazionale och året 2018/19. Ett år som på många sätt har varit likt dem andra åren, men även gett FM en till dimension som jag inte upplevt tidigare på någon spelversion och save. Ni kommer förstå när vi kommer längre ner i genomgången.

Ni vet att ni kan följa denna save via vårt engelska twitterkonto som uppdaterar allt eftersom saven fortlöper. Ni hittar det kontot vi denna länk så klart.

För er som inte läst dem inledande säsongerna, så har ni dem länkarna här.
Säsong 1 | Säsong 2 | Säsong 3 | Säsong 4

Transfermarknaden:
Vi gör en lite annorlunda ordning denna gång och tar transfermarknaden först. Orsaken till det ska jag komma till alldeles strax. Det finns mer än en uppsida med att visa detta innan vi tar truppen och spelschemat. Varför jag väljer att visa transferlistan först, är för att jag vill påvisa hur truppen har ändrats innan vi går igenom hur säsongen har artat sig. Annars sitter det någon där hemma och undrar ”vem detta är”, eller ”när kom han in”. Jag vill alltså hjälpa er att se helheten mycket enklare än innan.

Tittar vi på UT-fronten först, så ser vi att vi har sålt för 564 miljoner. Det är pengar som kommit in när vi sålt av 4 av våra spelare. Brozovic och Donnarumma är kanske inte namn att lägga på minnet. Men dom två sistnämnda där är kanske mer intressanta. Dodo går till PSG i vinterfönstret och Shaqiri går till Manchester United nu precis efter säsongen tagit slut. Dodo har velat gå till en annan klubb länge. Jag har försökt hålla honom kvar med diverse löften. Men till slut var det ändå dags. 200M. Shaqiri ansåg att jag inte höll mina löften till honom, och efter mycket om och men, så var det oundvikligt att jag inte kunde behålla honom. När således MU kom med ett bud, så kryddade jag det och godkände övergången. 350M.

När det gällde IN-fronten så var det lite roligare. 4 spelare in. Carrasco känner ni igen om ni följt min Kickers-save som jag hade igång för en tid sen. En fantastisk ytter för mitt Stutgart, men här tror jag han får lite tuffare att slå sig in. Men en utmaning han tar på sig. 57.5M från Monaco. Nummer två in är José Gayà från Valencia. Vänsterback som gjort starkt intryck på mig som coach under åren som gått. Dock fick jag betala ett fint överpris för denna 24-åriga spanjor. MEN vill man ha något så… Spelare nummer tre är även han en back. Alex Sandro. Även han en vänsterback. Kom närmast från Chelsea där köptes in för 120 miljoner kronor, fått oerhört lite speltid, för att sen sättas upp på listan. Mycket märkligt. Jag tar hem honom för 67.5 miljoner kronor. Kaffepengar för vad jag får. Kom i vinterfönstret, spelat 11 matcher och är nu värd 140M. Skaplig ökning på så få matcher. Den fjärde, och sista spelaren in får ni läsa om här nedan.


Mayke:
Den 26-årige högerbacken hade spåtts en lysande framtid till mötes. Hans karriär startade i Cruzeiro, Brasilien. Hans offensiva kantspel och hans framgångsrika brytningsarbete i defensiven fick till slut PSG att öppna plånboken. 87.5 miljoner kronor skrevs övergången till. Trots det så får han sparsamt med speltid första året. Bara 12 matcher från start, och det räcker inte för att kunna göra den stora skillnaden. 2 assist, 7,34 är för lågt för att visa upp sig för omvärlden. Han förpassas ner till reservlaget. 3 matcher på våren blev för mycket för Mayke. Han kräver att få bli transferlistad. Vilket också PSG går med på. Vem är där och snappar upp honom om inte Inter. 75 miljoner förs över till PSGs konto och ytterbacken reser till Milano och dem regerande mästarna. 33 matcher totalt blir det för Mayke under året. 7.85 snittar han och det räknas in 8 assist till det. Värdet har stigit till 200.000.000 kr under året, och flera klubbar har börjat rycka i honom. Men han visar givetvis lojalitet mot sin arbetsgivare och tackar nej till allt. Den vindsnabba världsklasspelaren har hittat hem.


Här har vi länkar på dem övriga tre inköpen:
Yannick Ferreira Carrasco | José Gayà | Alex Sandro

Serie A:
Om vi tyckte att förra året var en galen säsong vad gällde tex hemmafacit, så var denna ännu bättre. Tittar vi till totalen, alltså lägger ihop bortamatcherna med hemmamatcherna, så ser vi att vi vann 37 matcher, och en oavgjort. Ännu ett år utan förlust i ligaspelet. Nyckeln stavas skador. Ja eller frånvaron av demsamma om man så vill. Vi har haft en tämligen skadefri säsong där alla våra nyckelspelare har fått mycket speltid och dessutom rum att utvecklas.

112 poäng, 105+ i målskillnad och ”bara” 16 insläppta på hela året. Jag anser att detta år inte går att toppa. Visst finns det rum att vinna samtliga matcher för året. Men att göra det också. Inte lika lätt som att säga det inför säsong. Juventus och Roma krigade om andraplatsen förra året, och likaså detta år. Roma vann den kampen året innan. Juventus tog det i år. Båda får givetvis spela CL ändå, men den interna turordningen är av största vikt.

Cesena, Sassuolo och Ternana fick respass ner till Serie B. Grosseto, Chievo och Catania ersätter dessa tre förlorare.


Spelschemat:
Vi har som regel när det gäller bokningen av träningsmatcher, att alltid boka så lätt som möjligt. Orsaken har vi pratat om tidigare, men för er som är nya här, så väljer vi att ta lätta matcher för att vinna överlägset och bygga upp moralen i truppen inför stundande säsong. Så gjorde vi även detta år. 62-0 i målskillnad i dem 7 träningsmatcher som vi bokat in. Helt galet om du frågar mig. Därtill så klämde vi in vår första trofé för året dessutom. Supercoppa mot Cagliari, 5-0 och säsongen hade startat fint.

Första 7 seriematcherna var mot lag som tillhörde nedre delen av tabellen. Enkla segrar mot enkla lag. Zivkovic är en målfarlig anfallare. Något som han visar upp direkt. Mål innan kvarten i många av dem tidiga matcherna. Detta gav oss en fin start på varje kamp att bygga vidare på. Idel ligavinster första halvan på året. När vi väl var igång, och hade blivit varma i kläderna, så var det motorväg hela tiden. Napoli 4-1. Juventus 4-0. Roma 4-0. Detta är tre lag som ska vara med och kriga om titeln.


Andra halvan blev inte heller den något bekymmer. Det var sällan som det blev täta matcher och slutresultat som var uddamålet. Milan satte upp ett fint motstånd i båda mötena. Likaså Roma i returen blev tufft. Men fortfarande så var det tennissiffror i vissa matcher. 6-0 mot Trapani och Pescara och 5-0 mot Cagliari. Vi avslutar säsongen med fyra matcher där vi fick hålla nollan. Bra facit för defensiven. Guldet var vårt tidigt på våren.

Truppen:
Jag låter er ta ett par minuter och begrunda lagets statistiska resultat detta år…Vi har varit inne på att Zivkovic och Icardi är riktiga poängmaskiner, så också i år. Jag går inte in mer på dem två denna genomgång. Däremot så vill jag flagga till på att Javier Hernandez, den gamla United/Madrid anfallaren fortfarande har krut i benen som 31-åring. 38 matcher för året, och 22+20 blev poängen. Galet bra för en ”back-up” spelare, som han ändå är på kontraktet. Därtill räknar vi in Ward-Prowse. Han krävde ”nyckelspelare” i sitt nya kontrakt, vilket jag också gav honom. Han fick således spela mest matcher av alla under det gångna året, och vilket resultat det blev. 27 assist och mest i klubben. 8,32 i snittbetyg, också det ett rekord för året. Som offensiv spelfördelare har han blommat ut enormt detta år och kommer att vara ryggraden, stommen, grundbulten för åren som kommer.

José Ribeiro har varit utlånad till franska Lyon hela året och hade fått ordentligt med speltid så han hade ”nyckelspelare” i lånekontraktet. Det blev 37 ligamatcher totalt. 26 mål och 1 assist. 8 gånger blev han utnämnd till matchen spelare, och snittet i ligan blev 7.23. Han fick även spela 7 matcher med A-landslaget där han fick startar hela 5 gånger. I kvalmatchen mot Makedninen, som Portugal vann förövrigt med hela 3-0, så fick han spela jämte sin idol Ronaldo. Han sprang överlägset mest dessutom av alla spelarna, och han fick det näst högsta betyget, 8.1, efter Ronaldo som tog matchens spelare på 8,8. Hur gick det då för Lyon med Ribeiro på topp? Man kom 5a efter Marseille, PSG, Lens och vinnaren Monaco.


Champions League:
Ännu ett år med Leverkusen som motståndare i gruppspelet. Men i år, till skillnad mot tidigare år, så satte vi ribban högt direkt. 5-0 i första matchen mot just Leverkusen och vi hade tagit tag i förstaplatsen direkt. Det följdes upp med 3-1 mot Salzburg, 9-1 i dubbelmötet mot Anderlecht och ytterligare en vinst hemma, 7-0, innan det var färdigspelet för i år. 26 mål på 6 matcher flaggat på att vår offensiv är brutal. Vi fick med oss just Christian Streichs Leverkusen till slutspelet, precis som året innan.


CL-slutspelet:
I första utslagsrundan så lottades vi mot Porto. Portugiserna hade kommit tvåa i sin grupp efter suveränerna Chelsea. Första matchen blev på bortagräs, och vi gav inte motståndet en chans att göra intryck. 4-1 slutade den matchen, och likaså returen hemma. 8-2 totalt och Zivkovic stod för 3 av dem baljorna.

Kvartsfinalen skulle bli en tuff lottning på pappret innan. At Madrid hade slagit ut Chelsea i första omgången med 1-0 totalt och man visade upp en stark defensiv i det dubbelmötet. Godin och Noguera hade stängt butiken helt. Oblak fick inte mycket att göra. Sen kom Inter på besök. Visst, 1-1 i första matchen och det var ovisst ända fram till att domaren blåste igång returen hemma på Giuseppe Meazza. Det tog 8 minuter, sen var festen igång. Deulofeu sätter 1-0 tidigt, varpå Shaqiri svarade upp med 2-0 efter 12 minuter. Sen var krossen igång. 8-1 slutade matchen, 9-2 totalt och vi var i semifinal.

Här skulle vi ställas mot Barcelona. Vi hade gått på pumpen i finalen för ett par år sen, och hade gjort vår läxa väl. Turligt så hade Messi skadat sig och kunde inte ställa upp. Vi vinner skotten, bollinnehavet och matchen överlägset. 4-2 skrevs slutresultatet till hemma, och vi kunde spela på resultat i returen. Andra matchen i rad som Deulofeu tar matchen spelare, och den forna Barcelona-spelaren var glödhet inför returen. Camp Nou inhyste nästan 100.000 åskådare denna afton, och vilken match dom fick se. Inte heller denna match kunde ikonen Messi vara med, och tur var väl det. Det hade räckt med 2-0 för spanjorerna för avancemang. Men Shaqiri och Mangala satte stopp för det. 2-2 blev matchen, och 6-4 totalt. En fantastisk triumf för samtliga inblandande.

Finalen skulle gå på Estadio da Luz i Lissabon. Motståndet blev Jörgen Klopps Manchester City. City hade nollat Leverkusen och Manchester United på vägen. Man slog ut Liverpool med 3-2 och stod nu öga mot öga mot vårt Inter. Matchen blåser igång. BAAAAM. 3-0 efter 25 minuter och matchen var död. Vi tappade in 2 bollar visserligen, men inget som jag kände hot inför. Zivkovic fick sätta sista bollen för matchen, för säsongen och för året. Vi vinner CL-finalen med 4-2 och fick åter igen höja bucklan i skyn.


Italienska Cupen:
Vi hade vunnit den inhemska cupen tre gånger dem senaste fyra åren. Palermo, Juventus och Cagliari hade stått som motståndare dessa tre år. Nu var det åter igen dags för oss att höja bucklan som slutsegrare. Vi har valt att satsa ”lika” mycket på CL, ligan och den inhemska cupen för att, dels få alla att spela mycket mer, men även att det är en tämligen ”enkel” trofé att ta hem. Första omgången spelade vi mot Genoa. 8-3 och fem målskyttar. Kvartsfinalen mot Fiorentina blev inte heller den tuff på något sätt. 7-0 hemma och även här dominerade Icardi och Zivkovic med 3 respektive 4 mål var. Semifinalen spelas i dubbelmöte, och vi fick Catania på vår lott. Dem hade slagit ut både Napoli och Palermo på straffar i omgångarna innan. 2-1 borta och 3-0 hemma gav oss finalplatsen med 5-1 totalt. 5 målskyttar på lika många mål. Sweet.

Finalen gick mot ärkerivalen Juventus. Torino, Udinese och Sassuolo hade slagits ut på vägen och nu stundande final på Olimpico, Rom. Shaqiri sätter 1-0 efter 10 minuter. Coulibaly och Ayew fyller på och stänger denna match i mitten på andra halvlek. 25-10 i skott och 56-44% bollinnehav var en rättvis indikator på hur matchbilden såg ut. drygt 71.000 åskådare fick åter se Inter höja pokalen till skyn och njuta av en fantastisk show.


Tack för att ni läser och gillar det vi gör. Har ni några funderingar, tankar eller kommentarer, så är ni givetvis välkomna att kladda ner dom här nedan, eller göra det i mitt twitterflöde.

https://twitter.com/FM_Sideline

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *