Everton FC – En ”Rocky”-saga?

En utav mina favoritfilmer är ”sagan” om Rocky Balboa. Killen som blir utvald till slagpåse för regerande världsmästaren, men som visar omvärlden tjusningen med idrotten – vem som helst kan vinna!

Rocky har naturligtvis inte mycket med fotboll att göra, och än mindre med Football Manager att göra. Dock kan man hitta ett litet inspel, en långboll helt enkelt, till relevans, genom att ”Rocky”, Sylvester Stallone alltså, de facto har ett engelskt lag som sin favoritklubb – Everton!

Använder du dig utav original-databasen till FM 16, är Everton ett helt ok lag. Ett lag många inte tänker på. (Om du inte valt Liverpool då, och ser fram emot de två klassiska derbymatcherna). Men Everton som oftast hamnar i skuggan av topplagen, har som sagt ett spännande lag på pappret.

Då jag hade en dag off, beslöt jag mig för att starta en save med just Everton. Mina mål med spelet var helt enkelt för att testa utav min taktik, testa om jag åtminstone kunde nå en topp 4-plats eller kvala in till Euro League.

Inte visste jag att jag likt Rocky skulle ge etablissemanget en tuff match och dessutom vinna på knock-out…och dessutom ”förlora” på knock-out…

***

(Nu är jag ingen höjdare på det här med bilder. Och jag har förstått att det är viktigt på många sidor för trovärdigheten, framför allt då man ska gå igenom lag och visa sina resultat under säsongen. Ni får lita mina skrivna ord helt enkelt.)

Jag inledde min sejour i Everton, precis så som jag gör i alla andra lag jag tar över, genom att scanna av truppen, spelarna från seniorlaget ner till U18. Sedan går jag igenom min stab och försöker först och främst anställa en sportchef som är duglig. (Vilket underlättar rekryteringen utav kompetenta tränare.)

Jag konstaterade snabbt att Everton har en spretig trupp, men det finns en kärna i den, en kärna som absolut skulle kunna passa till min 4-4-2 taktik. Det enda svaga kortet på förhand kändes som målvakterna.

Jodå. Den gamle Tim Howard finns fortfarande med. Men under de inledande träningsmatcherna såg han lite skakig ut, så jag beslöt mig för att testa den spanske målvakten Joel Robles. Tyvärr var han om möjligt ännu skakigare. Och det hjälpte inte försvaret genom att ge den hett eftertraktade mittbacken John Stones ett nytt kontrakt, som han faktiskt tackade ja till. Detta till trots att Manchester City och Chelsea var villiga att hosta upp lite cash!. En målvakt kändes prioriterat.

Dessvärre hade jag ingen lycka på transfermarknaden. Ibland värderar lagen i FM sina spelare orimligt högt, och mina scouter kunde inte hitta något alternativ. Jag beslöt mig för att köra med den befintliga truppen.

När väl träningsmatcherna var över, hade jag stommen i mitt lag klart:

Everton

I min 4-4-2 uppställning ingick följande:
Målvakt: Tim Howard
Högerback (Ytterback): Seamus Coleman
Mittback (Mittback): John Stones
Mittback (Mittback): Phil Jagielka
Vänsterback (Ytterback): Leighton Baines
Högermittfältare (Ytter): Gerard Deulofeu
Centralmittfältare (Bollvinnande): James McCarthy
Centralmittfältare (Löpstark): Ross Barkley
Vänstermittfältare (Ytter): Kevin Mirallas
Anfallare (Falsk 9a): Arouna Kone
Anfallare (Komplett): Romelu Lukaku

Jag tror på att vara konsekvent. Och ”fibblar” inte till det för mycket. Där av är matchinställningar alltid, oavsett hemma eller bort, eller motstånd; Standard och Väldigt Fritt. Och ser till att pressa samtliga motståndare, och spela tufft. (Sedan finns det naturligtvis lite tweakar…)

***

Säsongen började väldigt bra. Efter fem matcher låg jag så äntligen, och otippat, på en förstaplats med två poäng före Manchester City. Och i den sjätte matchen mötte jag just City. På bortaplan. Everton vann matchen, och efter det var jag övertygad om att detta skulle bli en kul säsong.

När halva serien nästan spelats. Lagom till januari-fönstret öppnade, var fem utav mina spelare under bud från andra större klubbar. Och naturligtvis började man ju bli smått nervös. Everton låg etta. Hade gått vidare i FA-cupen, men fick respass från Liga-cupen tidigt.

Det var Jagielka, som Arsenal ville ha. Det var Stones, (så klart), som jag fick bud från fyra klubbar på. Sedan var det Barkley, Lennon (som hade fått göra ett par bra matcher då Deulofeu fått skador.) Och naturligtvis Lukaku.

Med is i magen, lite tjafs inom truppen och något besvikna spelare, lyckades jag behålla samtliga fem när fönstret stängde. Dessutom valde jag att ligga lågt gällande inköp, och använde mig utav den breda truppen främst i matcher jag var mer säker på att vinna.

***

Som ny manager har man ju inledningsvis ganska dåligt rykte, och det är väldigt sällan man får förfrågan om ta över någon annan klubb, och definitivt inte i högsta ligan. Men ibland är man nyfiken…

Då Manchester United sparkade den hårt ansatte Van Gaal, efter att ha parkerat sitt United på en blygsam 15:e plats. Gjorde jag ett försök. Fråga mig inte varför. Jag ville väl helt enkelt testa och se om mina utmärkelser som Månadens Manager hade get avtryck i övriga fotbollsvärlden, den utanför Goodison Park.

När det blev känt att jag ansökt om jobbet på Old Trafford, blev jag inkallad till styrelsen och fick be om ursäkt. Oj! Det var ju absolut inte vad jag egentligen ville. Jag ville ju testa mig fram med Everton under hela säsongen. Jag fick i alla fall förtroendet att fortsätta. (Och så klart var inte Manchester United ett dugg intresserade utav mina tjänster, utan ”skrattade” åt min ansökan.)

***

Everton_LogoJag fortsatte säsongen, och den fortsatte bra!

Turen att undvika speciellt många skador på nyckelspelare i truppen. Turen att övriga lag tycktes spela någon slags jo-jo-fotboll, där de varvade stabila resultat till rent bedrövliga. (Manchester United, Manchester City, Arsenal och Chelsea tycktes inte kännas igen.) Detta totalt gjorde i alla fall att jag när det återstod fyra matcher, behövde en poäng till för att säkra Evertons första ligatitel sedan år 1987! Och jag lyckades. Everton lyckades. 1-1 borta mot Newcastle i den 35:e omgången, och Everton var ligamästare! (Helt bisarrt egentligen?)

Dessutom hade jag en FA-cup final att se fram emot. En bra säsong började gå mot sitt slut. Och jag började fundera på om jag skulle kräva ett nytt kontrakt av klubben, om jag skulle se mig omkring efter annat jobb, eller kanske helt enkelt börja om med ny save, nytt lag. Jag valde spela färdigt säsongen. Låg lågt gällande kontrakt. Såg fram emot att säkra ”The Double” då motståndet i FA-cup finalen var ett blygsamt motstånd i form utav Sheffield Wednesday.

Så kom då den där sista dagen av säsongen. Jag blev hyllad till skyarna utav fansen, gamla avdankade Everton-spelare samt av styrelsen.

I den vevan fick Klopp i Liverpool sparken efter att ha slutat 12:a. Kul tänkte jag. Jag söker jobbet i grannklubben och försöker upprepa årets succé! Sagt och gjort, jag visade mitt intresse för jobbet som manager i Liverpool, och jag ansökte jobbet.

Pooff…

Eh va? Tänkte jag. Sekunder efter jag tryckt vidare spelet konstaterade jag att Everton sagt upp mitt kontrakt med omedelbar verkan! Trots att jag gett dem de första guldet sedan 1900-frös-ihjäl, visade dem mig dörren. Visst. Rivaliteten mellan Everton och Liverpool är stor. Men jag fick inte ens chansen att be om ursäkt bla bla bla…

En riktig knock alltså.

***

Sammanfattningsvis konstaterar jag att Everton var ett kul lag att spela med. Ett lag som har undangömd potential att utmana. Det gäller bara ha is i magen på transfermarknaden, OCH en sjuhelvetes bra taktik!

4 reaktioner till “Everton FC – En ”Rocky”-saga?

  • 24 augusti, 2016 kl. 20:51
    Permalink

    jäkligt bra skrivet! 🙂 men jag hoppas du får jobbet hos Liverpool så du kommer till en bättre klubb. 😉

    Svar
    • 25 augusti, 2016 kl. 09:07
      Permalink

      Tack!
      Hehe tror iof att Liverpool skulle behöva min hjälp! ??
      (Eller åtminstone prövas med min taktik)

      Svar
  • 24 augusti, 2016 kl. 22:34
    Permalink

    Everton är alltid med på listan över lag som är roliga att ta över!
    Många bra spelare och många roliga spelare också.

    Svar
    • 25 augusti, 2016 kl. 09:09
      Permalink

      De ligger alltid där i bakgrunden, trots att de har, som du säger, ett spännande lag.
      (Dock var jag inte nöjd med deras styrelse…?)

      Svar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *