JMS – Andra säsongen når sitt slut

Mitt andra år som huvudtränare hade nått sitt slut. Två år, och lika många lag. Jag hade följt upp min inledande triumf med Weston-Super-Mare med ännu en framgång att lägga till handlingarna. Jag hade stärkt mina aktier som ledare och tränare, och framtiden ser oerhört ljus ut för min del. Karriären byggs sakta men säkert upp där jag själv kan välja hur det ska se ut, och hur jag vill att det ska utformas.

Matcherna:
Trots en något underpresterande start på det nya året, så fanns glöden där och pyrde lite under ytan. Men det skulle ta ett par matcher till innan det hettade till ordentligt. Förlusten mot Boreham Wood blev den väckarklocka som vi behövde. 1-3 i baken och vi blev förnedrade på bortagräs. Detta följde vi upp med fina skalper mot Woking, Halifax och AFC Telford. Det fanns givetvis ingen anledning att brusa upp för mycket, i och med att vi hade mellan 15-20 poängs uppsida ner till tvåan. Vi hade luft att spela på. Därav ännu en förlust mot min gamla klubb Weston-Super-Mare med 1-3. Vi ställde ett ungt lag på banan som inte alls hade dem kvalifikationerna att lyckas med bedriften att vinna denna match. Men jag ville bygga upp mina attribut att jobba med ungdomar, och detta blev ett steg i den förändringen i min profil.

Match 100 som huvudtränare för min del nåddes när vi spelade hemma mot FC Halifax. Vi hade en stabil 4-1 ledning en bit in i andra, som vi lyckades slarva bort till nästan poängtapp. En milstolpe för min del som ledare. Nu siktar vi på 200 nästa gång. Med över sex veckor kvar till säsongsuppehållet så hade vi säkrat en slutspelsplats, och ytterligare någon vecka senare så kunde vi titulera oss som segrare av divisionen, och således också avancemang till League Two nästa år.

FA Trophy:
Som grafiken visar så hade vi aldrig några större problem i den här turneringen. Höll vi nollan så räckte det med 2 mål. Släppte vi in, så fick vi in tre. Enda riktigt svåra matchen blev finalen mot AFC Fylde. Vi hade 2-0 i halvtid och det kändes hur bra som helst när vi gick in i andra. Men så började vi känna oss självsäkra och började slarva. Kvitteringen kom bara ett par sekunder från slutsignalen. Förlängning väntade. Men vi hade Paul Mullin i vårt lag. Mullin som redan gjort två mål i matchen spikade igen efter 104 minuter när han bombade in sitt hattrick och säkrade hem finalvinsten på Wembley inför dryga 20.000 åskådare.

Tabellen:
Grafiken säger allt här. Det tog inte många omgångar innan vi hade tagit över förstaplatsen, som vi sen inte lämnade bort. Popängskillnaden växte och växte vart efter omgångarna spelades. När alla 46 omgångar hade spelats, så hade vi lyckats med bedriften att nå över 100 poäng, och dessutom bibehållit 19 poäng ner till Dover som kom tvåa. Men det blev inte dem som till slut vann kvalet mellan lagen på plats 2-4. Det blev istället Macclesfield som tog den chansen och följer med oss upp. 81-oddsaren Macclesfield som trillade ner från League Two 11/12 och inte haft möjligheten att ta sig upp förrän nu.

Endast fyra förluster för oss på hela året säger en del om skillnaderna lagen emellan. Ett lag i spillror när jag tog över som saknade både lagharmoni och framtidsvision, har förvandlats till en stark grupp med grymma killar som tillsammans har lyckats vinna tillsammans, för varandra och var för sig.

Truppen:
Vad ska man säga här då? Ska vi verkligen prata MER om Eliot Richards? Ja det tycker jag nog. Han var ledstjärnan under förra året med WSM, och har visat sig att han håller absolut bästa klass även i denna division. Med sina 31 mål och 15 assist på 47 matchar är utav denna värld. Då ska vi veta att jag vilade honom en hel del på slutet för att ha honom i allra bästa form när vi kom till finalen i FA Trophy. Paul Mullin, som vi pratade om i förra genomgången, som vi tog upp från reservlaget har blommat ut ordentligt i år och gjort ett fantastiskt jobb uppe på topp, oavsett kollega.

Till det så måste vi också flagga för inlånet Joe Powell. Har gått från klarhet till klarhet. Klyscha, men sant. 20 poäng på 42 matcher visar att han har varit en ack så viktig kugge i vår framgång genom säsongen. Han har en av lagets bästa procent vad gäller lyckades passningar, och han har näst mest lyckade nyckelpassningar. En spelmotor som vi verkligen behövt i både mot och medgångar.

Ekonomi:
När vi tog över laget så hade vi ett minussaldo på lönen på ca 150.000kr och en kassa på 3.3 miljoner. Efter en del justeringar så hade vi fått styr på lönerna, och som ni ligger på ett positivt saldo med luft uppåt utan minsta marginal. Ekonomin har gått lite minus på totalen, men inte mycket. Nu ligger vi på 2.9 miljoner, men helt i linje med vad styrelsen och jag satte som nivå när säsongen var slut.

Säsongsförväntningarna:
Kommer ni ihåg hur det såg ut inför säsongen?! När det gällde ligaspelet så hade styrelsen en förhoppning om att nå playoff. Ett högst rimligt mål i mina ögon. Avancemang kan man ändå nå från en playoffplats. I FA Cupen var det att nå första omgången, något som vi också gjorde. Men där blev det ju stopp direkt mot Reading. Men vi nådde det vi kommit överens om, det var viktigt. I FA Trophy var det nå semifinal som var linan för säsongen. Här överträffade vi styrelsen med råge. På det totala så hade vi gjort ett fantastiskt år med klubben.

Min karriär:
Den gångna säsongen har varit på många sätt en resa i gräddfilen på en räkmacka. Kan inte beskriva det på annat sätt. Laget hade gett mig en oerhört lätt resa, från första dagen till sista. Vi hade tillsammans skapat en stark och stabil trupp som hade gjort sin läxa väl. Vi hade satt ett gemensamt mål, laget och jag, vilket vi också hade jobbat emot och för. Pusselbitarna hade lagts, en efter en, tills att hela vårt framgångspussel var färdiglagt. Morecambe var tillbaka i League Two tack vare ett grym samarbete, föreningen och jag.

Utbildning Rykte Antal klubbar Antal länder Coachning Psykiska Matcher Vinst %
Nationell A-licens 2 1 34 (+4) 23 (+4) 114 64%

Men även den bästa av världar har ett slut. Mitt personliga mål med Morecambe är fufullgjort, redan efter en säsong, och det börjar redan klia i fingrarna att röra på sig. Min tid med klubben var räknad och jag var redan på väg bort, långt innan papperna var påskrivna och klara att skicka in till förbundet. Att känna att man lämnar när de är som bäst, då vet jag att jag gjort det jag var anställd för, och inget mer. Nu höjdes blicken mot nästa utmaning…och nästa land.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *