JMS – Rocky Road

När jag anlände till Ängelholm i södra Sverige så hade säsongen redan kommit igång, och nått omgång 11 redan. En säsong på bara 30 matcher.

Defensivt så fungerar det bra. Man har bara släppt in mer än 2 mål vid två tillfällen, och hållit nollan fyra gånger. Laget är obesegrade i dem senaste fem matcherna, vilket ger både råg i ryggen och momentum när vi kommer ut på gräset.

Hemmapubliken har inte varit nådiga under inledningen av säsongen, där man svikit under flertalet matcher, och inte nått upp till ens 900 betalande supportrar. Så det var extra roligt att det kom över 1300 personer till min första match som ledare för ÄFF.

Dom första fem matcherna:
Landskrona (3) – Tredjeplacerade Landskrona hade spelat bra inledningsvis på säsongen. Första förlusten kom i omgången innan denna, mot Varberg borta med uddamålet. Kanske var det så att det satt i huvudet på gästerna, för vi hade det tämligen enkelt. Trots att vi låg på rulle nästan hela matchen, så fick vi ändå så pass mycket boll att vi dominerade innehavet. Ytan bakom dem offensiva yttrarna för BOIS blev vår skådeplats. Vi tog oss in bakom, för att dra isär deras centrala mittfältare. Något som vi lyckades med perfekt. 80% lyckade passningar gav mig ståpäls i omgångar. ALLT gick rätt idag.

Varberg (14) – Varberg blev svårare än vad jag trodde inledningsvis. Mycket mål var ledordet för samtliga Varbergs matcher fram till denna. Här tog det stopp. På många plan. Vi fortsatte med 4312 och fortsatte också med att ha innehavet när vi kunde. Här var en perfekt match att prova det. 62% boll, 82% lyckade passningar och vi vinner med 1-0. Rexhepi tidigt i matchen, som vi sen kan spela på tiden ut. 3 klara målchanser borde förvaltats bättre i mina ögon.

Dalkurd (1) – Serieledarna tog emot oss på Domnarvallen. Stabil offensiv, och stark defensiv hade varit Dalkurds motto för året. Men för dagen så valde man att spela en 442 med två defensiva innermittfältare. Det tog vi fasta på. Vi använde oss av ”ajax” idag för att utnyttja deras alldeles för vida innermittar som oftast hamnade i knät på mittbackarna, gjorde vårt kontringsspel till en fröjd att skåda. Edvin Nilsson, vår offensiva spelfördelare, tillsammans med Rexhepi och den ensamma anfallaren Rafael blev för svårt för hemmalaget. 2-1 i paus blev till slut 4-1 och vi ägde allt skulle jag vilja säga.

J Södra (4) – Ännu en toppmatch för oss blev hemmamatchen mot Jönköping Södra. När motståndet spelar en 4231, så tar jag chansen att sätta mitt fokus centralt och på dem ensamma innermittfältarna som blir kvar för att täcka upp det undermåliga defensiva jobbet som dem offensiva tre inte tar. I det här fallet så hade jag flyttat upp mulitspelaren Roin Book från en DM roll, upp till en roll som skugganfallare. Något som han gjorde grymt. 1 assist och 1 mål innan han togs av tjugo från slutet. Södras anfallare Tegelbäcks oförmåga att träffa målet blev vår räddning för dagen. 2-2 hade varit rättvist.

Öster (1) – Precis som i premiären så åker vi ordentligt på arslet. Spelmässigt gick det helt okej. Vi hade 57% boll och låg på 81% lyckade passningar. Det var inte det som gjorde att vi förlorade. Det var i luftrummet som vi var för korta. Svårt att värja sig mot fasta situationer när motståndet, och i det här fallet suveräna serieledarna kom på besök, blev för tuffa. Idag var Öster strået vassare, och det visade man upp direkt. 0-2 i halvtid blev 0-3 till slut.

Säsongen:
Säsongen i övrigt gick över förväntan, som ni ser. Efter förlusten mot Öser så tog vi revansch och gick obesegrade genom juli, och hela augusti. Höjdpunkten blev 6-0 vinsten mot Åtvidaberg efter en ”nygammal” taktik (ajax 2.0) som slog väl ut. Vi bytte ut vårt kontringsspel mot en offensiv lina, och dessutom satte ändrade anfallsrollen till en måltjuv mot den gamla beprövade nian. Men skadorna rullade in, och truppen började gå på knäna på slutet. September blev en röd månad, minst sagt. Ett enda mål på fem matcher bådade inte gott för våra avancemangsplaner.

Däremellan hann vi även med en match i svenska cupen också. Vinst mot Skoftebyns IF med 3-1 med mestadelen juniorer och bänknötare i elvan. Gick bra ändå och vi är klara för gruppspelet som inleds till våren.

Tabellen:
När dem sista fem matcherna stod för dörren, så hade vi lyckats ta oss upp på andraplats, och dessutom drygat ut ledningen till trean med hela sex poäng. Men som ni såg tidigare, så hade vi det tufft på slutet, och kunde ha fått bita i gräset på grund av det. Men med ett Falkenberg på plats tre på fall så lyckades dom inte att förvalta chansen att komma ikapp oss då man drog på sig tre inledande förluster på dem sista fem matcherna. Då hjälpte inte det att man vann dem två avslutande omgångarna, då även vi hade tur på slutet mot Dalkurd bland annat. Man blev inte bara omsprungen av Jönköping Södra, utan också av Landskrona BOIS, och därmed missar chansen till kval med en ynka poäng.

Vi höll undan, trots försluten i sista matchen, och tog chansen bakom serievinnarna Öster att avancera upp till Allsvenskan och nya spännande utmaningar.

Truppen:
Truppen repade sig vad gällde skadorna mot slutet och vi gick i mål med ett lag i harmoni trots allt. Årets uppseglare blev Ardian Rexhepi som tog sig upp på en andraplats i den interna poängligan, och påvisade att han bör ges en viktig roll under kommande säsong. Han var tunga på vågen under många kamper, något som jag noterat väl. Andreas Murbeck och Oscar Cederling var låset att luta sig på under säsongen. Spelat fantastiskt väl som mittlås, och till det även nämna Tom Mickel mellan stolparna. Det finns så många att skriva om och berätta vad dom gjort för laget under den gångna säsongen, så jag låter grafiken tala för sig på egen hand.

Taktiken:
Taktiken som jag allt som oftast har använt mig av, inte på något sätt ”alla” matcher, blev den som jag hade framgång med under mitt år hos Morecambe. Men trupperna skiljer sig en del, så fast att formationen stämmer, så gör inte mycket annat det. Jag har fått tweaka en hel del för att det ska passa Ängelholm på bästa sätt. Jag har valt att ha minst en bollvinnare på plan, och det har varit en bra tanke. Att rotera runt i rollerna för dem två anfallarna har också varit en sund justering. Men det som fått stå kvar allt som oftast har varit mentaliteten, trots att vi har vunnit innehavet i många matcher. Att ligga och lura på motståndarna, för att sen vinna boll och snabbt ta sig genom zon 2 och in i sista tredjedelen och avsluta snabbt. So far, so good.

Ekonomin:
När sista matchen hade spelats klart, så kunde vi konstatera att det stod -8.5 miljoner på kontoutdraget. Mer än vad jag hade gissat när jag hoppade på detta uppdrag. Men mitt mål för året var att rädda ekonomin, och med dem 5.18 miljonerna som vi fick från förbundet i och med andraplatsen, så hade vi tagit oss ner till ”bara” -1 miljon kronor vid skrivande stund. Ekonomin är inte på något sätt stabil än, och vi ligger fortfarande på ett underskott. Det i åtanke så var jag inte sen med att meddela för styrelsen att jag blir kvar även under nästa år. Mitt arbete fortsätter med Ängelholms FF.

Min karriär:
Karriären fortsätter i Ängelholm under kommande år. Ett beslut jag fattade tidigt. Jag känner inte att jag är ”klar” här än, och det vore inte rätt mot föreningen och min arbetsgivare om jag drog när uppdraget inte är slutfört. Coachningen och det psykiska har tickat upp en smula under året, och jag har hunnit med ytterligare 20 matcher. Den stora skillnaden är att jag nu fått med en större del i min scoutkunskap. Skandinavien, Island, Svalbard och Grönland. Vad jag nu ska med dem två sista att göra? Ryktet har också tickat upp till en full stjärna nu. Fantastiskt.

Utbildning Rykte Antal klubbar Antal länder Coachning Psykiska Matcher Vinst %
Nationell A-licens 3 2 36 (+2) 26 (+3) 134 63%

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *