JMS – Vi når juluppehållet

Utbildning Rykte Antal klubbar Antal länder Coachning Psykiska Matcher Vinst %
Ingen påbörjad 1 1 17 15 30 60%

Rom byggdes inte på en dag. Klassiskt ordspråk som fungerar fortfarande. Speciellt för mig och min nya karriär. Nytt lag, nya människor att förhålla sig till och försöka att få så många pusselbitar som möjligt att fungera och lira med varandra. Som erfaren FM-spelare så vet ni att det inte går över en natt. Sannerligen inte för mig iallafall.

Trots att vi startade fint på året, och inte hade en förlust första fem matcherna, så var det ändå mängder med grus i vårt maskineri. Alla lag inledningsvis var tippade att hamna långt ner i tabellen, och vi lyckades med nöd och näppe att knipa poäng mot samtliga. Det var inte förrän vi ställdes mot lite svårare lag som det kändes i hjärtat. Tre raka förluster och vi var tvungna att göra göra något.

Att vi dessutom stod utan en renodlag vänstermittfältare gjorde ju saken inte lättare. Mitt beslut att ta ut Jason Pope där var en av dem stunderna som sken upp för mig som coach. Han har gjort en del misstag där ute på flajen, men på det stora hela en fin första halva på året.

Vändningen kom mot Maidenhead i slutet på september. Inför den matchen så hade vi ånyo stött på sämre lag, och lycktas med bedriften att vinna tre av fyra. Men till skillnad mot innan, så tog vi vår första riktiga skalp när vi slog serietvåan med 2-0, på bortaplan dessutom. Självförtroendet växte och vi vågade mer och mer kändes det som. Topplaget Bishops Stortford fick smaka på vår vrede, 3-2. Likaså AFC Telford i FA Cupens första omgång, 1-0. Telford har spelat likvärdigt som oss i Vanarama National League North. Så det blev en kamp mellan skyttekungarna Richards och Tom Peers vem som skulle leda sitt lag in i nästa omgång.

Dem två skalperna följdes upp med seriefinalen mot Gosport som blev en svettig historia. Men vi gick in med inställningen ”kontringsspel” och ”avgör i slutet” och det betalade av sig. Vann med uddamålet i matchminut 67 inprickat av draken Eliot. En perfekt genomförd match. Enda lilla plumpen för halvåret var avslutningen mot Truro på bortagräs, 0-3 och vi hade ett och annat att fundera över när 2017 stod för dörren.

Matcherna:
Efter en hel del testande och provande så fanns det någon strimma hopp för framtiden. Efter åtta omgångar så kändes det som att vi var i fritt fall, där dem sista 3 matcherna hade gått helt åt skogen med det taktiska. Dessutom hade vi 2-3 spelare som ordinarie på skadelistan. Vi stod inför en ordentlig förändring. Första indikationen för klubbens första rekord kom efter vinsten mot Enfield Town. Då hade vi 6 matcher i rad utan förlust och rekordklockan ringde…för första gången. Sen kunde vi inte stoppas kändes det som. Laget blev skadefritt, rollerna hittades och Eliot Richards hade hittat målformen. Han och Brad Ash, inlånet från Barnsley dyrkade upp försvar efter försvar. Till det så hade defensiven spelat ihop sig och höll nolla på nolla.

Tabellen:
Att vi ens skulle ligga på övre halvan när vi nådde halvtid, än mindre finnas bland dom fyra kvallagen var helt otänkbart när jag skrev på som huvudtränare. Men med lite tur och stor portion tålamod så har vi, efter dem första 8-10 matcherna fått iordning på maskineriet och börjat knapra in på topplagen, omgång efter omgång.

Spelarstatistiken:
Vad kan man säga. Eliot Richards har varit Messi ”in disguised”. 25 mål och 6 assist på 30 matcher. 7.34 och bara 17 misstag under första halvan av säsongen säger en del. Krasst så hade vi inte varit där vi är idag om det inte varit för Eliot. Draken Eliot minst sagt. Men det är inte bara en spelare som gör ett lag. Vi har många guldkorn i denna trupp som har gjort ett fantastiskt jobb denna höst. Grubb, högermittfältaren har varit helt outstanding på sin kant. Fortune har varit väggen själv i mångt om mycket längst bak. För att inte nämna Purnell mellan stolparna. Vi har verkligen fått ihop det och överträffat oss själva och folk runt omkring oss.

Nu gäller det att försöka krita på ett ordentligt kontrakt med Eliot och dessutom se till att nyckelspelarna inte går sönder när säsongen vänder. Vi har inte råd att bibehålla kvalitén som vi gjort om vi får en desarmerad trupp efter nyår.

Taktiken:
Som sig bör med mig, som älskar taktik och att få trixa med formationer och inställningar, gick ju direkt på med ett tilltänkt upplägg. Jag bakade in den så väl fungerande 4141 från FM16, med lite fördelaktiga inställningar baserat på truppen samt en del förhoppningsfulla genidrag för att få till det direkt. Men tji fick jag. Stämde inte alls.

Så efter mycket om och men, så tänkte jag att jag kanske har för stora och för höga krav på mina deltidare i truppen. Kanske var det så att dem inte förmådde eller hade kunskapen att utföra dem direktiv som jag hade satt upp?! Jag la allt åt sidan och tog fram den berömda raka 442 uppställningen. BAM! Fungerade direkt. Backlinjen fick ta hand om de defensiva jobbet, vilket resulterade i att alla fyra spelare fick uppgiften ”Försvara”. Ett drag som fungerat väl allt som oftast. En spelfördelare och resten sluter upp kring och runt spelidén som sådan. Inget ”fuzz”, inget ”meck”. Bara hårt och enkelt spel från samtliga. Worked like a charm.

Ekonomin:
79.650 kronor fanns det på kontot när jag klev in i föreningen. Som ni ser så har den summan stigit markant. Nästan 1.4 miljoner kronor i skrivande stund. Ett fantastiskt och roligt år för klubben minst sagt.Vi har försökt att strama upp det, det lilla vi kan. Är ju inte mycket att spela på, så det har varit en liten bidragande del i det hela. Den stora delen av denna framgågnskaka är framgången i cuperna skulle jag vilja säga.

I FA Cupen var målet från styrelsen att nå fjärde kvalomgången. Vi klarade av att ta oss fram till tredje omgången av huvudturneringen. Där ställs vi mot Fulham. Än är inte det inte över. Sen uppe på det så har vi även spelat över förväntan i FA Trophy. Nå första omgången var linan för den turneringen, och vi har passerat det märket redan. I andra omgången, och vi har lottats mot Tranmere, som jag anser oss kunna hota.

Lagprofilen:
En liten reminder om hur det såg ut inför säsongen. Vi hade förhandstipset att hamna på plats 19 av 22 möjliga. Ganska skrala förhållanden när man kliver in i som nybörjare på denna JMS. Weston-Super-Mare har inte spelat över VNR sen 1995/96, och längre bak än så förmodligen. Man har hängt kvar i VNR sen 2003/04 när man lyckades med bedriften att ta sig upp två divisioner på två år. Woodspring Stadium är vår hemmaborg och den lilla gräsplätten kan ta emot 3500 personer. Inte illa för denna lilla underbara förening.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *