JMS – Med blandade känslor

En av mina egna tankar om att coacha laget var att ha ett stort bollinnehav, något som jag flaggade till hos styrelsen redan på anställningsintervjun. Att äga bollen var viktigt för mig. Viktigt i den mening att mer boll, mer chanser för oss, mindre för motståndet. Detta var något som jag arbetat med hårt under hela året, både med träningen och med taktiken. När året var slut kunde vi se i statistiken att Ängelholms FF hade 58.13% i genomsnittligt bollinnehav, och det toppar vi den statistiken med över 3.4% ner till tvåan Östersunds FK.

Säsongen:
Det fina momentumet som vi hade bibehållit under sommaruppehållet var helt som bortblåst när andra halvan av säsongen drog igång. Vi lyckades med bedriften att slå Djurgården i omgång 2, och vi fick även till en vinst i returen. Vinst även mot Öster igen i matchen efter det. Men på det stora hela var det en bedrövlig start på andra halvan. En av dem få ljusglimtarna kom i Svenska Cupens andra omgång mot Oskarshamn. Stabil 3-0 efter att vi bytt tillbaka till 4312 efter att prova oss fram med alternativa uppställningar innan. I och med den segern så har vi säkrat en plats i gruppspelet som kommer under nästa år.

Tabellen:
Förhandstipset var tydligt. En sistaplats och där med basta. Det var vi och Östersund som var dem svarat fåren i tabellen. Slagpåsarna. Dem som förmodligen kommer åka ner när året var slut. Kalmar och Sundsvall var också där nere i träsket inför året.

Men som ni ser i grafiken så gick det liiiiite bättre än så. Vi siktade på att nå 30-35 poäng för att säkra ett nytt kontrakt. Vi fick ihop 43. Det hade till och med räckt med 29 poäng för att slippa kvalet. Vi, tillsammans med Östersund tog fina skalper i tabellen, och kunde stolt avsluta året på bästa sätt. Värre gick det för Kalmar och HIF. Respass och ner för att ta nya tag i superettan.

Men andra halvan på året var inte alls i samma dignitet som den första. Det kan ni se i grafiken här nedan. Första halvan var vi uppe på 6:e plats med 23 poäng. Det mesta stämde väl och vi spelade bra fotboll. Andra, not so good. Mer kryss gjorde att vi tappade vår fina placering och till slut hamnade på plats nio när alla 30 omgångarna var klara. En av faktorerna som jag vill lyfta fram som orsak till raset, var Ardian Rexhepis skada som varade under större delen av sensommaren och hösten. Han kom tillbaka till matchen mot Östersund, och blev även målskytt. Men sen gick han sönder igen, och blev borta ytterligare två matcher.

Transfers:
Vi hade under sommaren även tagit in tre nya spelare till truppen. Den första känner ni säkert igen. Aaron Wildig från Morecambe. En spelare som jag gillade enormt när jag var i förra klubben. Han var nu transferlistad, och jag var inte se att plocka hem honom till kalla Sverige. Andre man för rakning blev Christopher Lina från Frankrike. En defensiv pjäs som var tänkt att täppa till den luckan mellan innermittfältet och mittbackarna. Bollvinnare som bäst. Sist ut i juli månad blev Markus Bay. Dansk som spelat i både Ajax reservlag och Roskilde i Danmark. Hög lägsta nivå, och med fin teknik och bra spel utan boll. En skugganfallare som bäst.

Tidigt i november stärker vi även upp på målvaktssidan med Alex Cisak från Leyton Orient i England. Efter att förhandlingarna om nytt kontrakt med vår förstakeeper Mickel, så blev vi tvungna att se oss om efter ny målvakt för att inte sitta i skiten nästa år.

Truppen:
En av dem spelarna som tog ett enormt ansvar och levererade nästa intill varje match på slutet var Vlado Zlojutro. Yttern gick från klarhet till klarhet, match till match. Slutade också med att han tog hem både skytteligan och poängligan för vårt lag när vi nu summerar upp. Trots en del skador så kunde Rexhepi faktiskt spela 23 matcher för laget, och göra poäng i varannan. Helt otroligt bra jobbat för att tillhöra en nykomling som oss. Väldigt få spelare, om någon, underpresterade under mer än en match eller två. Nivån fungerade perfekt året igenom och jag är skitstolt över grabbarna på det totala.

Laget som sådant:
Det snackades om konkurs när jag kom in i bilden. Det pratades om att lägga ner föreningen och glömma det som varit. Trots stora motgångar så lyckades vi med bedriften att inte bara ta upp laget en division, utan också öka lagets värde till över 4 miljoner kronor. Trots en osäker budget, som vi vände på och fick ordning runt när förra året var slut, så kunde vi tyvärr inte gå plus under detta innestående år. 7.35 miljoner back står det i grafiken. En del av det är nya spelare och ledare in i klubben. Vi har satsat på oss själva för att säkra kontraktet. Vi lyckades, men nu blir det tufft att reparera detta. Minus 4 miljoner under detta år säger en del om hur svårt det är att lyckas i allsvenskan för dem små lagen.

Fast framgångarna har varit enorma, så har man ännu inte hamnat under varken ”legender” eller ”ikoner”. Fan 🙂

Min karriär:
Utbildningen tickar vidare. Nu har jag äntligen fått min kontinentala C-licens från förbundet. En framgång i sig. Det känns fantastiskt att kunna kommit så här långt på så kort tid. Men allt har ett slut, och även här tar min resa med Ängelholms FF slut. Jag har haft två fina år med klubben med underbara vinster och goda framgångar. Men jag känner att jag inte är rätt man att leda laget vidare genom ekonomiträsket. Styrelsen och jag hade delade meningar om hur vi ville sköta den biten, och jag är inte större än att jag kan vika mig. Jag hade ändå bara ett år på kontraktet, och det skulle ha behövts skrivas nytt nu efter året slut. Något som jag inte var sugen på.

Utbildning Rykte Antal klubbar Antal länder Coachning Psykiska Matcher Vinst %
Kontinental C-licens 3 2 47 (+10) 28 (+2) 169 59%

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *