JMS – Motvinden avtar inte!

Efter ett halvt år på posten som tränare för den italienska klubben Bologna hade jag dött en smula på insidan. Vad jag hade hoppats på när jag skrev på vad gäller den moraliska biten, den del av mitt jobb som jag såg som mest kritiskt, hade fallerat totalt. Osämjan kunde nästan inte vara sämre än vad den är just nu i truppen. Det hela kan sammanfattas som så, att vi har gjort ett godkänt jobb ute på gräset, men i omklädningsrummet och att kunna behålla stommen i laget hade grusat många av mina inplanerade förändringar som jag ville göra NU vid juluppehållet. Skulle det gå att kunna vända på detta under andra halvan av året, eller är vi så inriktade på allas egen framgång, att vi glömmer bort det gemensamma gruppens totala engagemang?

Försäljningar

Redan innan jag tog jobbet som tränare för laget, så hade missnöjet spridit sig genom hela truppen. Många var givetvis missnöjda med vad laget hade presterat under året som gått, och man kunde inte kanalisera det på annat sätt än att klandra ledningen och tränarstaben. Föga föll ljuset på truppen och vad dom själva hade lyckats med under matcherna. Så jag tog ett par drastiska åtgärder redan första veckorna som jag ansåg vara nödvändiga åtgärder för att rädda truppens, om ens lilla, gemenskap och ära. Jag valde sonika att sälja av tre spelare som jag ansåg spred så mycket missnöje, gnällde mest och framförallt kunde få hela truppen på fallrepet. Aly Ghazal blev förste man till rakning. Rennes betalade 28 miljoner för honom med option på 11 miljoner till. En bra affär kan jag tycka. Gheorghe Miron hade gjort ett jättefint jobb under året och var en av dom som jag hoppades mycket på under mitt första år med klubben. Men även han ville bort. West Ham, 25 miljoner. Sist ut blev också det en hörnsten jag hoppades på, Jeisson Vargas. Verona 37 miljoner. På det totala så drog vi in 90 miljoner och blev av med dö-köttet om man så vill beskriva det.

Couldnt care less…

Matcherna

MEN vi har en hel del att glädjas åt också det gångna halvåret. Trots den enorma motvinden att vända moralen i truppen, så fick vi till det i mångt om mycket ute på plan, oavsett motståndet. Försäsongen var, som vanligt med mig, en framgångssaga med mycket vinster och bra försvarsspel. Även detta år. Vi vann allt utom en match, och på det släppte vi bara in 2 mål på 9 matcher. Godkänt så det förslår.

Vi spelade även cupen under denna period, och nu var det kvalet som gällde. ACR. Messina slog vi ut i omgång 2, och Cagliari Calcio i omgång 3. Diego Falcienlli var det stora affischnamnet i klubben, och nu visade han vem som bestämde i denna hönsgård. Allt gick enligt plan…

Sen var det dags att gå in i ligaspelet. Vi började borta mot Cesena. 3-0 och Falcinelli var en av målskyttarna när vi enkelt tog årets första seger. En strålande insats av hela laget och vi kunde nu stoltsera med att vi ledde ligan på mest mål gjorda. Grymt. Som ni ser i resultatraden så var det, men ett par undantag, en vacker syn av gröna och ett par ensliga gula noteringar. Vi gjorde det vi skulle göra och vi gjorde det med klass i flertalet matcher. Tidigt började vi trixa lite med formationer och liknande, vilket direkt gav utslag i protokollet. 11 september fick inleda en tämligen svar period för vår del, som fick ett slut i och med förlusten mot Livorno 5 veckor senare. Där och då fick jag nog. Foten ner, höjd röst och en blick som kunde döda. NU DJÄVLAR. Gå ut och gör ert jobb, och fortsätt visa världen att vi är att räkna med i fortsättningen. Därefter kom det 12 vinster på 13 matcher innan vi nådde juluppehållet. Mitt jobb blev enklare på något sätt.

Fjärde kvalomgången i cupen spelades mot Sampdoria på bortagräs, och detta blev en fin milstolpe för resterande delen av året. 1-0 strax efter paus och vi kunde hålla ut resten av matchen, trots hård anstormning av hemmalaget sista 30. Vinsten gav oss råd i ryggen och en boost redan i första omgången av huvudturneringen. 3-0 borta mot Lazio och vi var ett lag folk började höja ögonbrynen åt. Vi var ett lag att räkna med.

Tabellen vid halvtid

Med 3 förluster och 48 inspelade poäng så toppade vi tabellen efter 21 spelade omgångar. Vi hade visat fansen att vi ville samma sak som dom, att ta sig upp till Serie A igen, redan efter detta år. Med bara 6 insläppta mål på hemmaplan delade vi den siffran med Verona som också spelat bra under året och låg på plats 3 totalt. Tre poäng ner till tvåan Livorno och ytterligare 2 poäng ner till trean så tyckte iallafall jag att vi hade en bra marginal att spela på när vi gick in i 2022.

Men den stora frågan kvarstod; Kunde vi fortsätta denna fina rad med en trupp som fortfarande inte ville bli resonliga?

En genomlysning av truppen

Vad fan skulle vi göra utan Falconelli och Okwonkwo? Båda spelarna hade överpresterat något infernaliskt och toppade skytteligan med råge. Man hade lyckats göra dem avgörande målen i dem mest kritiska matcherna, något som hade fått upp DERAS moral till mycket bra. Men vi kämpade dock med den stora massan som än idag, 6 månader in, hade mycket dålig moral och således också underpresterade. Jag tänkte flera gånger under året hur ännu mycket bättre vi hade varit om vi alla drog åt samma håll, men samma goda förhoppning om framtiden.

Väldigt lite skador var dock en av nycklarna som gjorde at vi, trots en hyfsat tunn trupp ändå kunde spela så bra som vi gjort. Loret Sadiku och Paul Anton hade gjort ett strålande jobb i mittlåset, och ställt till det åtskilliga gånger för motståndets anfall. Sen hade vi också trollgubben Roberto Insigne på det offensiva innermittfältet som, enligt mig, var den kugge som kanske var allra viktigast för vår framgång. Mest dribblingar i laget, näst mest nyckelpassningar och ett snitt på 7.27 talar sitt tydliga språk. Ska vi lyckas under andra halvan av året så måste Roberto vara hel och vara glad.

Regera, och regera VÄL

För er som följt mig under mina år som FM spelare, vet att jag oftast vill ha mycket boll, och dessutom göra något med bollen när jag väl har den. Som gammal back vill jag också stänga bakåt. Jag vill jobba mycket med passningsspelet och jag vill ha en hög andel lyckade passningar levererade. Om ni kikar i grafiken nedan så ser ni att jag har lyckats väl med mina förhoppningar detta första halvår. Högst passningsprocent, mest bollinnehav och dessutom minst insläppta. Check, check och check.

Truppen har svarat bra på mina direktiv, och det har i sin tur gjort att jag har släppt mer och mer på det strukturella spelet ute på plan. Jag har gett dem mer och mer ansvar över sin roll och sitt ansvar i klubben, något som har blommat ut och givit fin frukt att skörda. Med högt innehav omöjliggör jag för motståndet att utgöra något hot, samt att jag minskar ner antalet chanser dom får att kunna göra något mot vårt försvar.

Att ha en hög nivå på passningsspelet möjliggör för oss att kontrollera tempot under matchen vilket i sin tur gör att vi har utgången helt i våra egna händer. En winwin för oss oavsett hur vi genomför matcherna. Sen att vi dessutom släpper in minst mål gör inte det svårare för mig som ledare att motivera och pusha laget framåt.

Ekonomin

En kort flukt på hur det ser ut för våra kronor och ören. När jag tog över så fanns det 121 miljoner kronor i vår kassakista. Som jag också flaggade för i förra artikeln så var det en mycket bra summa pengar för en Serie B klubb. Jag var oerhört nöjd med dem förutsättningarna om jag ska vara helt ärlig. Nu, 6 månader senare så har vi galna 352 miljoner till vårt förfogande. Vi sålde för 90 miljoner inför året, och det var ett bra tillskott som enskild post. 121 + 90 är 211. Uppe på det har vi alltså tjänat ytterligare 141 miljoner kronor. Pengar som vi kommer att ha god nytta av längre framöver. Som ni ser i kurvan så är den begynnande neråt, och det flaggar för att vi ändå gör av med mer än vad vi har in, något som vi måste se över för att inte kliva i rävsaxen någon gång under närmaste tiden.

Profilen

45 år gammal och redan gjort sig ett namn i Europa. 4 länder och 5 klubbar gör att min resa och karriär har fått en fin grund att stå på. Tittar vi på ”poängen” för den psyksiska och dem coachbaserade attributen så har inget ändrats dessvärre för min del på ett halvår. En liten trist historia att redovisa, men ack så aktuell. Jag har inte samtalat med styrelsen om nya utbildningar, och jag har inte satt någon under lupp än så länge. Jag anser att jag har för mycket att stå i när det gäller moralen i truppen och sammanhållningen mellan spelarna.

Min mediahantering…nja…under alla kritik. Jag VILL så gärna har ett högt värde där, men jag ids inte delta i alla presskonferenser och intervjuer. Men men. Så kan det bli ibland. Nu siktar vi på andra halvan av säsongen och hoppas att jag kan bygga vidare på min personlighet och karriär.

Utbildning Rykte Antal klubbar Antal länder Coachning Psykiska Matcher Vinst %
Kontinental B-licens 5 4 58 (+0) 37 (+0) 270 61%

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *