Orsak och verkan

”Vart fan har du tagit vägen?”

Frågan är befogad, minst sagt. Den har dessutom dykt upp från flera håll nu. Känner att det är dags för mig att kliva fram från skuggorna och in i rampljuset ånyo för att ge er en korrekt bild av hur läget är just nu för mig och min vardag. För det har varit oerhört tyst från bloggen en längre tid nu, om vi sätter det i paritet med hur det rullade på tidigare. Många av pusselbitarna som jag önskade mig få i och med bloggen, har börjat falla på plats. Så varför har det inte växlats upp istället för att tvärbromsa?

Startrutan för denna upplysning börjar med jobbet skulle jag nog vilja säga. För att göra en tämligen lång historia hyfsat kort, så bytte jag arbetsplats i oktober förra året. Från att ha haft ett arbete där jag var ledig fyra dagar i veckan och ett ansvar som var näst intill obefintligt, så har vardagen vänt sig helt med det nya jobbet. Vi kan börja med att jag jobbar, som dem flesta, måndag till fredag, 8.00 till 17.00. Kontorstider givetvis. Bara det har gjort att ”möjligheten” att sitta och skriva har minskat markant. Sen uppe på det så har ansvaret ökat från noll till tusen känns det som. På ett bra sätt vill jag tillägga. Jag trivs med mina nya arbetsuppgifter och jag trivs med jobbet något oerhört. Det handlar INTE om jobbet som något dåligt. Tvärtom. Men jag vill påvisa orsaken till varför situationen är som den är. Så enkelt beskrivet så är min mentala och kroppsliga status när jag kliver över tröskeln hemma näst intill helt slut. Och där möts man av två döttrar som stormar mot en i hallen…

Nästa pusselbit i detta är just mina barn och min familj. När vi hade en dotter så gick det bra att kombinera familjelivet med bloggen och Football Manager. Det kan nog alla föräldrar med ett barn skriva under. Men när andra dottern kom till världen så blev det mer av en utmaning att hinna gå på muggen om jag får ta det till en ytterlighet. Jag vet inte hur mycket jag ska ta upp här, men jag tror att ni förstår detta dilemma i kombination med punkt ett. Den lilla orken som finns kvar när man kommer hem kvävs av mycket. Stannar där!

Som jag var inne på i artikeln om forumet, så hade tanken på att lägga ner bloggen börjat växa på mig, och jag vissa dagar hade jag ”bestämt” mig. Det blir inte några fler artiklar eller genomgångar. Inga fler scoutrapporter eller Journeymantexter. Men så kom ju förslaget om ett forum och jag kände att detta är nog ändå tecknet för att fortsätta. Sagt och gjort. Men ju mer dem två inledande punkterna tog mer och mer över mitt liv så backade jag tillbaka in i dimman igen…

Så kom nästa tvivel. Domänförnyelsen ramlande in i inkorgen här om dagen. Skulle det förnyas eller skulle vi välja att inte betala för ett kommande år?! Jag vill fortsätta skriva, och vara en del av denna underbara community som vi alla skapat upp och är en del av. Men samtidigt så har jag ”ingen tid” att ens spela på, än mindre sitta ner och skriva på. Ekvationen går fan inte ihop. Det kommer sluta med att jag betalar in fakturan och så har vi www.fmsideline.se ytterligare ett år. Kan inte se något annat om jag hårddrar det. Det har varit en del av mitt liv under tämligen lång tid nu, och det skulle kännas fördjävligt om vi väljer att stänga ner butiken nu.

Bilden för artikeln är tämligen ”spot on” när de gäller min mentala status just nu. Känner att tiden inte räcker till något alls överhuvudtaget utöver jobbet, och knappt där. Men ni som har ett arbete vet att man inte bara kan ta sig friheter, såsom man gjorde på skolan emellanåt. Skolkar en klass här och skyller på försovning där. Man måste upp och gnugga på som om det vore det sista man gör. Min karriär ligger i det här jobbet, så det finns bara uppsidor att lägga ner sin själ i det man faktiskt gör mest under ett dygn.

Vad är det jag försöker säga då? Ja, dels vill jag förmedla förutsättningarna för slutat av FM17 och hela spelåret med FM18. Jag kommer inte att lägga ner bloggen, men jag kommer heller inte att skriva en artikel varannan dag som jag gjort tidigare. Jag kommer att skriva när andan faller på, enkelt beskrivet. Jag kommer främst att skriva om min Journeyman save inledningsvis, och visa er hur det går där. Har säkerligen 10-15 texter att skriva upp till vart jag är idag. Men jag spelar lite ibland och tiden i spelet sticker iväg så det blir säkerligen mer. Sen har det redan börjat surra om FM18 om ni inte har märkt det tidigare. Vi är ju dock bara ca två månader från släppet.

Men inget är hugget i sten dessvärre, och framtiden får utvisa hur allt kommer omkring. Kanske blir så att bloggen blir min ventil i livet.

Vem vet…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *